Tung dag, musik och personkemi

Musik, tända ljus, popcorn och skrivsugen.

Finns så myckt dumt man gör fast man vet att man inte borde... "Why you wanna go and do that love, uh"? Som Joni Mitchell kanske skulle uttrycka sig (eller var det Janet Jackson?).
Fast det finns mycket bra man gör också. Jag gör nog mer bra saker än dåliga, men ändå är det de dåliga jag hakar upp mig på. Och ibland är de inte så dåliga, hemska och fasansfulla som jag kanske tror..

Något som nästan alltid gör mig på bättre humör: MUSIK, min familj (tack för alla samtal mamma), nystädat, kärlek, folk som bryr sig och kanelgifflar!

På bilden: Några av de människor som får mig på bättre humör. Tack för att ni finns!

Idag har varit en tung dag... Av blandade orsaker.
Dagens irritationsmoment är en läkare som var dum mot mig. Jag tycker inte om när folk är dumma. Jag blev både ledsen, arg och irriterad.
Idag har jag faktiskt två irritationsmoment (lite lättirriterad kanske).
Det andra är puckon som inte kan diskutera utan att alltid höja rösten och raljera konstant. Sådana gillar vi inte.

Apropå ingenting:

She once believed in every story he had to tell, one day she differed, took the other side.
Empty stares, from each corner of a shared prison-cell.
One just escaped, one's left inside the rails.
He who forgets, will be destined to remember....

Pearl Jam - Nothingman

Ljusen har slocknat, jag mår illa av för mycket popcorn och undrar om jag ska fortsätta skriva.
Ja, jag mal på lite till.
Jo, det här med kemi är spännande. Personkemi menar jag såklart. Vad är det som gör att vissa människor bara "fastnar för varandra"? Det tycker jag är häftigt.
Ibland kan man ju träffa en person och bara känna "wow, här finns nåt". Det behöver inte nödvändigtvis vara en känsla av kärlek. (Men ofta är det ju det)
Och så träffar jag ibland människor och tänker "Här finns ju ingenting att hämta". Är det fördomar? Eller är det bara att man har en radar för negativ kemi på samma sätt som man har en radar för "wow-här-finns-nåt-upplevelserna"?
Principen är ju densamma. Jag kan ju gå på nitar i båda fallen. Där "niten" i det "här-finns-inget-att-hämta-fallet" faktiskt är positiv. För då har jag ju trott att kemin inte skulle fungera, och blir positivt överraskad när den gör det.
Nu blev det krångligt....Eller?

Det är häftigt det där tycker jag i alla fall. Och jag slutar aldrig häpnas. Relationer av alla dess slag är en gåta i sig.

Nu känns soffan och tv'n lockande. Medicinboken som ligger bredvid känns lite som "här-finns-ju ingenting-att hämta-kemin" just nu. Men jag har häpnats över den förr, den är faktiskt riktigt intressant! Men inte nu, inte ikväll...

Sov gott, parta järnet eller pussa på dom du älskar!

Erika