F A N ... känner jag ibland..

Jävla skithelg. Förutom min brorsdotter Theas 1-årskalas har helgen varit mest skit...
Borttappad plånbok på tåget (visserligen återfunnen några samtal,besök på Sj-kundservice och spärrade kort senare), Godispåse i huvudet, kastad av ett fyllo på hemköp, oändliga sidor att läsa i utvecklingspsykologi..
Äntligen idag, tänkte jag, ska jag gå ut och promenera och samla lite nya krafter. I med hörlurarna och på med min älskade musik. Knatade en kvart, fick skavsår och fick gå på tå i 45 minuter innan jag kom hem.. Lyckat!

Hoppas ni blev riktigt uppmuntrade och inspirerade av detta positiva inlägg!

So long

mEnInGsLöSt

Ett helt meningslöst blogginlägg följer...

Är i Stockholm över helgen. Var i stan idag och shoppade med mor, mycket trevligt. Hon är trevlig hon, min mor.
Nu väntar ännu mer att läsa inför tentan den 3/10. Sjukt mycket att läsa!

Jag är inne i någon rastlöshets-vill-att-något-kul-ska-hända-fas. Känns lite slentrian-mässigt nu. Har visserligen kommit igång med träningen igen och det känns nice. Men mycket sker på rutin. Eller är det bara så att jag är för kräsen och aldrig nöjd? Är gräset verkligen alltid grönare....?

Det som stör mig mest är att jag alltid tidigare kunnat "nöja" mig med små vardagliga saker för att känna mig tillmods och stimulerad. Te.x kan en bra film på tv och ett nytt schampo göra mig glad och harmonisk. En nystädad lägenhet och en god middag med vänner. Nytvättade lakan och en bra låt. Handla på IKEA. Ni fattar grejen. Men nu på senare tid känns det som att jag behöver mer. Kanske drömmer jag för höga drömmar....

Nåväl...

Nu har jag inte tid med det här. Kognitiv psykologi måste läsas om!